Idag var det första maj och det var upplagt för en heldag med massor av glädjeämnen. Men upplagt för glädjeämnen innebär också risk för att glädjeämnen inte uppfylls.
Det var första maj, Hammarby tog emot Norrköping på Söderstadion och en upplevelsefylld dag skulle avslutas med bakelsekalas hos Alaa. Vår fyraåriga dotter såg fram emot både ”tåget” (demonstrationståget) och bakelsekalaset. Dottern var nöjd med dagen, jag var inte lika nöjd. Som vanligt på första maj, med andra ord…
Första maj är en enorm tillgång som borde förvaltas väl. En helgdag som firats i 120 år och som är ett enormt starkt ”varumärke”. Men som inte tas tillvara tillräckligt. Jag har skrivit om det förut, bland annat här och här (om hur det kunde bli en folkfest...).
För dottern var dagen rolig: hon gjorde eget plakat, tyckte att det var kul att åka vagn i demonstrationståget med en ballong i handen (och sjungande på blandade sånger, både dagissånger och några strofer ur ”Första maj, första maj”…). Och själva arrangemanget på Olof Palmes torg var bra, bättre än många gånger tidigare: det var bra – och korta – tal och mycket applåder. Men det kändes som om det borde varit fler med, valår och allt. Och själva firandet är alltför traditionellt.
En tydlig kontrast är den årliga premiärmarsch som Hammarbyfansen genomför till den första hemmamatchen för året på Söderstadion, från Medborgarplatsen på Södermalm, över Skanstullsbron till Söderstadion. Det finns många likheter mellan den marschen och demonstrationståget på första maj. I båda fallen handlar det om folkligt förankrade rörelser och många tusen går i tågen. Men det finns också stora skillnader: medan demonstrationståget är ordnat och har polistillstånd sker Hammarbyfansens tåg ”spontant” utan att vederbörliga tillståns söks. Och till skillnad mot demonstrationståget så är det full fart i Hammarby-marschen, med sång, ramsor, flaggor och glad stämning.
Jag tror att det är en faktor som förklarar skillnaden mellan tågen: engagemanget. När det gäller Hammarbyfansens tåg så är varje enskild deltagare övertygad om att deras medverkan gör skillnad: genom att stödja sitt lag och sjunga ut sitt stöd hoppas man hjälpa fotbollsspelarna att vinna. Ibland fungerar det. När Socialdemokraterna demonstrerar på första maj lyckas vi tyvärr inte förklarar på vilket sätt var och en bidrar. Av det som i övrigt präglar vår valrörelse (samtal och att alla ska kunna bidra i valarbetet) märktes dessvärre inte mycket på själva första maj-firandet.
Det borde vara möjligt att göra första maj till en folkfest och ett sätt tror jag är att visa att var och ens deltagande gör skillnad. Det borde vara oroande för oss socialdemokrater att Svampens dag firades 1a maj; dels därför att så pass få örebroare ändå deltar i demonstrationen att det inte längre går att upprätthålla en ”fredad dag” (om nu någon ens ville det – det är inte omöjligt att det faktiskt är ett medvetet val att lägga arrangemanget så att det konkurrerar med demonstrationen…). Men framförallt för att det uppenbarligen inte är något ”hot” mot andra arrangemang att de ligger samtidigt som demonstrationståget. Man skulle ju kunna hoppas att andra arrangörer skulle tänka: ”då kanske vi inte ska lägga vårt arrangemang, eftersom Socialdemokraternas första maj-tåg går av stapeln då”.
Med andra ord: allt gick inte som jag hoppats detta första maj heller. Firandet kunde varit mer firande och Hammarby kunde vunnit (det blev förlust mot Norrköping). Men det som gjorde dagen till en lyckad heldag var att dottern trivdes och att det avslutande bakelse-kalaset hos Alaa verkligen var helt otroligt. Så mycket goda bakverk och så många trevliga människor: en sådan sockerchock räddar vilken dag som helst. Sockerchock eller engagemang. Olika typer av uppåtstimulantia, men med samma resultat: glädje och en känsla av en meningsfull dag.